Liverapportering från rättssalen


16:10

advokaten: vad har du fått av gustaf?

 

pierre: jag har fått kedjor, tankar, lådor, flaskor med whisky och vodka, vantar och mössor, en jacka sa han att jag skulle få också, en varseljacka, det sa han på onsdagen den 12 december, men gustafs jacka var lite liten för mig så jag tackade nej. när vi fikade den 12 dec hemma hos gustaf så la vi våra jackor på varandra på det lilla bordet i hallen. jag träffade gustaf då och då. gustaf har nog varit hemma i getterum c:a 5-10 ggr. han har suttit vid köksbordet och kollat på ritningar med mig. gustaf har varit i mitt garage också, garaget står alltid öppet. 

 

jag brukade låna ut min bössa vid lerduveskyttet till de som inte hade bössor, hade man ingen fick man låna. vi sköt mest till 86-87 men sen har det inte blivit så mycket sen jag fick familj. 

 

farsan min var betydligt bättre på vapenvård, han hade lagt beslag på mina vapen och gjort dem rena om han hade sett dem. 

 

jag har levt med dålig ekonomi sen jag föddes, mina fösäldrar lånade pengar jämt, det fanns nåt som hette växel och jag vet att det lånades pengar av allt och alla. jag hade problem med ekonomin inna jag tröffade lottta också. jag har hanterat ekonomin fel, jag har lärt mig leva med den, när det kommer ett papper och huset är i fara så stoppar jag huvudet i sanden och tänker tat det dröjer sex månader innan det händer något riktigt farligt *storgråter*. min ekonomi var inte särskilt mycket sämre just nu än annars, det var ingen panik med pengar. jag var bara så jävla besviken att skattepengarna inte kom.

 

det är en psykolog som berättat om uttrycket "katastroftänk" för lotta och mig. 

 

gustaf brukade besöka mig på olika byggen, både i källa torp och i ramsta. minst två ggr på vardera stället, gustaf var så imponerad av att kökena var så fina. 

 

valmeten brukade stå i garaget alldeles för mycket. den stod där oftare än i vapenskåpet tyärr, det var så mycket kaniner. den stod i garaget i slutet av förra året. det var inte så aktuellt att skjuta hök i slutet av året men kaninerna är det fullt med året om. 

 

jag visste att det fanns ett kassaskåp hemma hos Gustaf och annikas bostadshus på övervåningen men jag har inte varit på gustafs kontor sen jag var där och byggde för 25-30 år sen. jag hade ingen aning om att detfanns ett kassaskåp där. jag har ingen aning om vilken väg gustaf och annika tog in i garaget. jag och gustaf brukade inte sitta och mysa på hans kontor inne i garaget. när jag var där satt vi nästan alltid inne i huset och fikade. jag har ingen aning om ifall gustaf och annika hade pengar hemma, jag har aldrig tänkt i de banorna. när man skulle få betalt så behövde man alltid komma tillbaka efter ett par dar för att få sina pengar, det verkar som om de aldrig hade pengar hemma för jag fick aldrig pengar direkt i handen, jag fick alltid komma tillbaka för att hämta pengar några dagar senare. så jag vet inte, man det verkar ju som om de inte hade några pengar hemma.

 

anledningen till att jag eldar upp sågklingeväskor är för att jag säkert har köpt hundra styckken, vad ska man ha dem till? de är ju inte bra att ha till något annat? när kllingorna är slut har man ingen användningen av väskorna längre. 

 

Advokaten färdig. Hagman frågar: hur många väskor har du eldat upp i tunnan?

Pierre: flera stycken, jag tömmer tunnan när den är full med aska, och saker som inte brunnit upp, jag har ingen aning om hur ofta jag tömmer tunnan. oftast kanske jag bränner väskorna på brännhögen men då och då i tunnan. 

 

ordförande frågar: vad var klockan när du var klar i kolstad?

Pierre: ingen aning

Ordföranden: när blir du medveten om vad klockan är?

Pierre: när jag sätter på mobilen

Ordföranden: finns det klocka i bilen?

Pierre: digital klocka

Ordföranden: tänker du på att du är sen när du är på väg hem?

Pierre: Ja, det gör jag nog men jag skäms men jag skäms

Ordföranden: använder du mobilen som klocka?

Pierre: ja

Ordföranden: har du någon föklaring till varför du inte kör närmsta vägen hem?

Pierre: jag skäms nog och vill antagligen dra ut på att möta Lotta och berätta om skatten

Ordföranden. ville du ha besked av Einarsson innan du kom hem?

Pierre: Kanske, men jag fick inget förrän nästa morgon.